Fukt kan leda till angrepp av röta och mögelsvamp med dåligt inomhusklimat som resultat.

Sörj för god ventilation.

En stor andel av de villor som är byggda på 1960- och 70-talen drabbas av dålig och otrevlig lukt från golven eller källaren.

Orsaken är ofta för hög luftfuktighet. Det luktar ofta illa i hela bostaden, är svårt att få bort, och sätter sig i väggar, hemtextilier och kläder.

Den golvtyp som ofta råkar illa ut består av uppreglade träkonstruktioner, som ligger på en betongplatta på mark eller i källaren.

Det är lätt att tro att det enda sättet att bli kvitt problemet är att riva ut golven och bygga nytt.

N är svamp blir steriliserad, så kan det inte föröka sig eller växa -den dör. Inom ett dygn.

När materialet blir desinficerat, så kan omöjligt några svampar, virus eller bakterier leva på det -påväxt och angrepp är stoppat och omöjliggjort. Under fyra år.

Bensaltensid med polymerer.

Problemet med uteluftsventilerade krypgrunder att de får lite värmetillskott på vintern vilket medför att de förblir kalla även under en stor del av sommarhalvåret.

När den varma uteluften ventileras in på sommaren, kyls den snabbt ner och skapar högre luftfuktighet och i värsta fall kondens. I denna miljö är risken stor för att mikroorganismer utvecklas.

Tillförs det ytterligare fukt till krypgrunden, exempelvis via vatten som läcker in, fukt som avges från mark och grundmurar med mera, så ökar risken för tillväxt av mikroorganismer.

Tillväxten av mikroorganismer riskerar dessutom att producera lukt som kan spridas till boendemiljön.

Var tredje villa med krypgrund har problem med fukt och mögel. Problemen uppstår då varm luft kommer in i den svala grunden och kondens bildas.

Mögel, bakterier och rötsvampar påverkar inomhusmiljön negativt och kan dessutom orsaka skador som är dyra att åtgärda då detta inte täcks av den traditionella villaförsäkringen. Hur ser det ut under ditt golv?

RISKKONSTRUKTION

En modern krypgrund anses idag vara en riskkonstruktion eftersom det mycket lätt uppstår fuktproblem i denna.

Fuktproblemen beror som regel på årstidsväxlingar och drabbar främst ouppvärmda utrymmen som krypgrunder, vindar och kallförråd.

Där kan fuktnivån periodvis bli så hög att bakterier, mögel och andra mikroorganismer börjar utvecklas. När luftfuktigheten är över 75 % trivs de mycket bra.

ÅRSVÄRDE

Det genomsnittliga årsmedelvärdet för relativa luftfuktigheten (RF) utomhus är ca 80-85 %. Därför är det viktigt att själv hålla koll på fuktnivån så att krypgrunden inte får fuktskador som kan leda till kostsamma renoveringar.

Jämför tiden det tar att renovera samt kostnaderna för material och arbete med:

• Lågtrycksspruta, borste eller svamp
• Ett dygn
• Omöjlig fortplantning
• Omöjlig påväxt
• Garanterat skydd i minst fyra år

Bensaltensid med polymerer -påverkar inga material negativt.

I boningshuset påverkas inomhusklimatet negativt om luftfuktigheten konstant eller periodvis är för hög.

I badrum, kök och tvättutrymmen används mest vatten med direkt verkan eller kondens. I båda fallen är påverkan stor, varför man här ska vara speciellt uppmärksam på luftfuktigheten.

Sörj för god ventilation och upptorkning av våta områden efter användandet. Kontrollera golvbrunnens täthet mot golvet.

I badrum börjar mögel och bakterier växa i mattskarvar, kakelfogar, mjukfogar mm. Mögel och bakterier växer i tvålrester och hudavlagringar.

Hårt angripna mjukfogar bör avlägsnas och göras om.

Behandla svamp

• Applicera BENSALTENSID MED POLYMERER 1,6% med spruta, pensel eller roller
• Låt verka ett dygn

utan fuktpåverkan

• Svamp och bakterier dör direkt
• Efter behandlingen kan rester sitta kvar på ytan -beläggningen kan senare tvättas bort

Källarsvamp och Timmerticka -angriper träverk i källare, bjälklag och takkonstruktioner.

Barksvamp -angriper fönster, dörrar och utvändigt trä.

Vedplätt -angriper under täta ytskydd på träets yta. De bryter inte ner träet men kan medverka till angrepp av nedbrytande svampar.

BLÅNADS- OCH MÖGELSVAMPAR

Växer på en yta utan att materialet bryts ned. Mesta påtagliga skadan är mögellukt.

RÖTSVAMPAR

Växer först på ytan. Svamptrådar –mycel- växer in i virket för att hämta näring. De fasta beståndsdelarna i träets cellväggar bryts ner så att virket förlorar sin hållfasthet.

ÄKTA HUSSVAMP –EN FÖRSTÖRARE

Äkta Hussvamp är den allra allvarligaste virkesförstöraren. Den tillför själv fukt till en konstruktion och skapar sina egna förutsättningar för utbredning.

Hussvampen växer snabbt vid rätt förhållanden -upp till 6 mm per dygn vid 30% fuktkvot i virket och +20°C i luften.

Svampen bryter ner husets träkonstruktioner genom att förtära cellulosan. När cellulosan försvinner krymper veden ihop och spricker sönder i form av kuber. Träet blir då lätt och sprött eftersom det förlorar sin hållfasthet.

Vid nedbrytning av veden bildas oxalsyra.

ÖVERLEVNAD

För att överleva måste svampen neutralisera syran med hjälp av exempelvis kalk. Till en början växer sedan hussvampen med ett vitt flockigt mycel, både inuti och utanpå veden.

I fuktig atmosfär avsöndrar mycelet klara droppar av rent vatten, vilket har givit svampen dess latinska namn Serpula lacrymans – ”Den gråtande”.

SPRIDNING

Mycelet övergår så småningom i ett gulgrått hinnliknande överdrag, i vilket det bildas 3-4 mm tjocka strängar.

Svampen använder sedan dessa strängar för att sprida sig över stora ytor, även över sådana material de inte kan få näring från.

ÅTGÄRDER

Att få bort ett hussvampsangrepp är ett stort och krävande jobb.

Allt angripet material, samt en säkerhetszon in i friskt virke måste avlägsnas, all fukt torkas ordentligt och andra material samt mark kan behandlas med Bensaltensid med polymerer.

En spor som hamnat i en passande miljö börjar att gro. Denna svamptråd -benämnd hyf- tillväxer och blir ett nätverk -ett mycel.

Svampmycelet kan variera i färg men är oftast vitt, gult eller grått. Beroende på svamptyp kan detta växa endast ytligt eller även inne i material.

Samtliga svampar förökar sig genom mycket små sporer som oftast sprids med luften. Dessa sporer produceras i speciella fruktkroppar som ser olika ut för olika arter. En svamp kan producera väldiga mängder sporer.

Mängden svamp varierar med årstid och är störst under augusti och september.

Inte alla mikroskopiska organismer kan växa på väggar -miljön är speciell med omkastningar i temperatur, insolation och fuktighet.

Till stor del varierar påväxterna med lokalklimat -mest avgörande för tillväxten är mikroklimatet: temperatur, ljus och fukt vid väggen.

För att tillväxt skall kunna ske krävs näring, värme, vatten samt ljus eller mörker. Näringen kommer oftast från smuts men kan också erhållas när färg åldras och kritar sig.

En begränsande faktor är den aktiva ytan -hur slät ytan är. På en mycket slät yta -liten aktiv yta- fastnar det mindre med smuts än på en skrovlig, stor aktiv yta. Resultatet blir att smuts och näring ökar med den aktiva ytan och därmed med ökad risk för tillväxt.

Synligaste tecknet på hussvampsangrepp i en byggnad är brunt damm -det är svampsporer som liknar kanelpulver. Dammet hamnar återkommande på lister och horisontella ytor inomhus.

Sterilisering omöjliggör att svamp kan fortplanta sig och fortsätta att växa. Desinficering omöjliggör påväxt på materialet -utan att på något sätt skada det.

Bensaltensid med polymerer -enklare kan det inte bli.