Svamparter

Källarsvamp och Timmerticka -angriper träverk i källare, bjälklag och takkonstruktioner.

Barksvamp -angriper fönster, dörrar och utvändigt trä.

Vedplätt -angriper under täta ytskydd på träets yta. De bryter inte ner träet men kan medverka till angrepp av nedbrytande svampar.

BLÅNADS- OCH MÖGELSVAMPAR

Växer på en yta utan att materialet bryts ned. Mesta påtagliga skadan är mögellukt.

RÖTSVAMPAR

Växer först på ytan. Svamptrådar –mycel- växer in i virket för att hämta näring. De fasta beståndsdelarna i träets cellväggar bryts ner så att virket förlorar sin hållfasthet.

ÄKTA HUSSVAMP –EN FÖRSTÖRARE

Äkta Hussvamp är den allra allvarligaste virkesförstöraren. Den tillför själv fukt till en konstruktion och skapar sina egna förutsättningar för utbredning.

Hussvampen växer snabbt vid rätt förhållanden -upp till 6 mm per dygn vid 30% fuktkvot i virket och +20°C i luften.

Svampen bryter ner husets träkonstruktioner genom att förtära cellulosan. När cellulosan försvinner krymper veden ihop och spricker sönder i form av kuber. Träet blir då lätt och sprött eftersom det förlorar sin hållfasthet.

Vid nedbrytning av veden bildas oxalsyra.

ÖVERLEVNAD

För att överleva måste svampen neutralisera syran med hjälp av exempelvis kalk. Till en början växer sedan hussvampen med ett vitt flockigt mycel, både inuti och utanpå veden.

I fuktig atmosfär avsöndrar mycelet klara droppar av rent vatten, vilket har givit svampen dess latinska namn Serpula lacrymans – ”Den gråtande”.

SPRIDNING

Mycelet övergår så småningom i ett gulgrått hinnliknande överdrag, i vilket det bildas 3-4 mm tjocka strängar.

Svampen använder sedan dessa strängar för att sprida sig över stora ytor, även över sådana material de inte kan få näring från.

ÅTGÄRDER

Att få bort ett hussvampsangrepp är ett stort och krävande jobb.

Allt angripet material, samt en säkerhetszon in i friskt virke måste avlägsnas, all fukt torkas ordentligt och andra material samt mark kan behandlas med Bensaltensid med polymerer.