En spor som hamnat i en passande miljö börjar att gro. Denna svamptråd -benämnd hyf- tillväxer och blir ett nätverk -ett mycel.
Svampmycelet kan variera i färg men är oftast vitt, gult eller grått. Beroende på svamptyp kan detta växa endast ytligt eller även inne i material.
Samtliga svampar förökar sig genom mycket små sporer som oftast sprids med luften. Dessa sporer produceras i speciella fruktkroppar som ser olika ut för olika arter. En svamp kan producera väldiga mängder sporer.
Mängden svamp varierar med årstid och är störst under augusti och september.
Inte alla mikroskopiska organismer kan växa på väggar -miljön är speciell med omkastningar i temperatur, insolation och fuktighet.
Till stor del varierar påväxterna med lokalklimat -mest avgörande för tillväxten är mikroklimatet: temperatur, ljus och fukt vid väggen.
För att tillväxt skall kunna ske krävs näring, värme, vatten samt ljus eller mörker. Näringen kommer oftast från smuts men kan också erhållas när färg åldras och kritar sig.
En begränsande faktor är den aktiva ytan -hur slät ytan är. På en mycket slät yta -liten aktiv yta- fastnar det mindre med smuts än på en skrovlig, stor aktiv yta. Resultatet blir att smuts och näring ökar med den aktiva ytan och därmed med ökad risk för tillväxt.
Synligaste tecknet på hussvampsangrepp i en byggnad är brunt damm -det är svampsporer som liknar kanelpulver. Dammet hamnar återkommande på lister och horisontella ytor inomhus.
Sterilisering omöjliggör att svamp kan fortplanta sig och fortsätta att växa. Desinficering omöjliggör påväxt på materialet -utan att på något sätt skada det.
Bensaltensid med polymerer -enklare kan det inte bli.